Dodge Charger 1970 |
| Av Olle Wilson |
Pånyttfödd
Kreativitet kan ta sig många uttryck. Ett är att återskapa en bil
utifrån en vision och en hög med skrot.
|
 |
| Dodge Charger är bilen som
alltid kommer att förknippas med den klassiska biljaktsscenen i filmen
Bullit från 1968 med Steve McQueen i huvudrollen. |
McQueen körde en grön Mustang
och skurkarna tog sig fram med en svart Charger
Vi befinner oss däremot så långt från
San Fransiscos gator man kan komma,
i Bergby några mil norr om Gävle. |
Peter Månssons Dodge Charger
1970 har ett stökigt förflutet och importerades till Sverige redan i
början av 70-talet. Av det hårda livet syns idag inga spår efter en
omfattande renovering till originalskick.
|
| Bebyggelsen består
av fridfulla lador och cable car-vagnarna från Bullit är ersatta av
norra stambanans godståg. Men vi sitter i en äkta Charger R/T, modellen
med den största motorn på 375 hästar. |
 |
För säkerhets skull och för att kunna
njuta fullt ut av Dodgens 375 hästkrafter
har Peter Månsson monterat skivbromsar
fram och modifierat fjädringen. |
Och det är en
högst inspirerande resa. V8:an arbetar makalöst smidigt och det går att
lunka fram i traktorfart helt utan problem. Men högra pedalen behöver
bara nuddas för att Dodgen ska explodera.
- Man blir som en tonåring varje gång, fnissar Peter.
Chargern köpte han i delar 1988. Föregående ägare, sextonde i raden,
hade haft planer på att buygga om Dodgen till drag race-bil.
- Bakre hjulhusen var bortkapade för att få dit breda bakdäck. Men de
gamla fanns kvar så jag kunde sätta tillbaka dom igen, berättar Peter
obekymrat. En förklaring kan vara att han till vardags driver
plåtslageri så kunskap om materialet finns. Men det krävs mer än så för
att nå målet. En drift att gestalta och förverkliga sina drömmar. |
På sextiotalet jobbade Peter Månssons pappa på bilfirman Bröderna
Hansson som var GM:s representant i Gävle. Opel stod för de större
försäljningsvolymerna och som ett exotiskt inslag fanns amerikanska
bilar. Chevrolet, Buick, Oldsmobile, Pontiac,
Cadillac.
|
 |
- Det var väl mest
direktionsbilar, tror Peter. Stålverket i Sandvik, ett par mil utanför
stan, köpte under många år amerikanska vagnar för företagets
transporter.
Ibland lånade Peters pappa hem demobilar.
- Jag minns särskilt en ny Camaro -68. Orange med en konstigt rutig
inredning, möjligen en SS. Måste ha beställts från Stockholm, spekulerar
Peter som var 7 år på den tiden. |
| Kanske var det den
bilen som trängde sig in i hans undermedvetna och så småningom födde
begäret efter muskelbilar hos den vuxne Peter Månsson. För amerikanare
blev det så fort han hunnit ta körkort i början av 80-talet. En Cheva
Impala tvådörrars hard top, eller HT som man säger i jänkebilsbranschen. |
|
 |
 |
Cool förarmiljö med mittkonsol och rikligt med
instrument
är självklart i en riktig muskelbil. |
Chargern blev Peters
första renovering. Tidigare hade det mest rört sig om reparationer och
han fäller en kommentar som låter bekant i dessa sammanhang:
- Hade jag vetat hur mycket jobb det egentligen innebar så skulle jag
aldrig ha givit mig in på det.
Chargern var isärplockad ner till minsta skruv och mycket hade kommit på
drift. Den speciella konsolen med växelväljare i var borta och bilen
hade bara tre hjul.
- Siste ägaren hade lämnat hjulet i ett dike när han fått punktering. |
|
Det vittnar en del
om bilens värde vid den tidpunkten. En Dodge på dekis med lurviga sjok
av teddy på instrumentbrädan och inredningen målad med sprayburk. Det
blev ett omfattande forskningsarbete att rekonstruera allt. Delar
inhandlades från USA men smått och gott fick Peter tag på i Sverige. Det
mesta är begagnat fast en del prylar fanns att köpa nytt från Chrysler i
USA. Så det är inte många nytillverkade detaljer på bilen och det ger en
trivsam framtoning av välskött originalbil.
1991 stod Dodgen i stort sett färdig.
- De första tre åren var det bara en massa skruvande för att få grejorna
att fungera, minns Peter. En bil som plockats ihop av gamla delar ur
diverse lådor kan bjuda på många överraskningar. Skrammel och missljud
upptäcks först när bitarna sitter på plats. |
|
 |
När Dodge Chargern
renoverades i
början av nittiotalet fanns inte så mycket nytillverkade delar som idag.
Det mesta
som bytts ut har därför ersatts med begagnade eller nya originaldelar. |
Peters ambition har varit att försöka få Dodgen att
fungera lika okomplicerat som den en gång gjorde när den var ny. Annars
är resonemanget bland många muskelbilsägare är att det inte gör så
mycket om körbarheten får lida när det ska gå fort. Men Peter menar att
bilarna såldes till vanligt folk och inte till racerförare eller
bilmuseum.
- Jag är nog ingen putsgubbe, medger han och visar glatt upp en skråma
på bakskärmen. En inristad fartrand som tydligt understryker att bilen
används som det en gång var tänkt. |
|
 |
Dodge Charger R/T 1970 |
|
Motor:
Åttacylindrig V8-motor med toppventiler och två ventiler per cylinder.
Cylindervolym 7 200 cc. Borrning X slag 109,7 mm X 95,2 mm, kompression
10,3:1
Effekt SAE 375 hk vid 4 800 v/min.
Kraftöverföring:
Motorn fram, bakhjulsdrift, Torque Flite trestegs automatlåda.
Hjulupphängning:
Individuell framvagn med torsionsfjädrar och teleskopstötdämpare.
Stel bakaxel med bladfjädrar och teleskopstötdämpare.
|
Elsystem:
12 volt, växelströmsgenerator, batteri 70 Amp tim.
Styrning:
Servoassisterad snäcka med skruv och rulle.
Bromsar:
Skivor fram, trummor bak.
Mått & vikt:
Längd 529,6 cm, bredd 194,5 cm, höjd 134,6 cm. Axelavstånd 297,8 cm,
spårvidd 149 cm. Tjänstevikt 1 825 kg.
Prestanda:
0-100 6,5 sek. Toppfart omkring 180 km/tim. |
|
Muskler för mogna män |
Begreppet muskelbil får de flesta svenskar att
associera till bilar som rullar fram med nosen skrapande i marken och
baken i vädret. Enorma bakdäck och en motor som smäller och ryker. I
1960-talets USA där fenomenet uppstod var det fråga om en familjebil med
sportiga attribut. En rymlig bil för mogen publik som man kunde lasta in
familjen i eller utnyttja som transpormedel till och från stormarknaden.
Åtminstone var det så bilarna marknadsfördes. De mer renodlade
ungdomsbilarna var Ford Mustang och Chevrolet Camaro. Mindre och
billigare produkter för amerikanska medborgare som ännu inte bildat
familj och inte hade hunnit så långt i karriären.
De flesta muskelbilar som såldes hade beskedliga motorer och för den som
önskade kunde en sexa monteras.
Det anses att den första muskelbilen var Pontiac GTO 1964. Konceptet
gick ut på att montera en starkare big block-motor från en större full
size-modell i en mindre midsize-kaross. I pontiacs fall rörde det sig om
en 389 kubiktums motor (6,3 l) på 348 hästkrafter. Trimningsmetoden hade
redan framgångsrikt använts på tävlingsbanorna men kunde nu erbjudas i
en fabriksfärdig produkt. Idén utnyttjades inte bara hos Pontiac inom
General Motors, även Buick och Oldsmobile hade en muskelbil. Men Pontiac
råkade ha turen att de nyligen utvecklat en modernare motorgeneration
som gjorde att GTO:n blev vassare än de övriga koncernmedlemmarnas
alster.
Pontiacen accelererade 0-100 på 6,6 sekunder och tillverkades i 32 450
exemplar. Man hade räknat med att sälja 5 000.
Dodge Charger som hörde till Chryslers koncern föddes några år senare,
1966, och byggde också på principen stor motor i mindre bil. Största V8
var en 426:a med hemisfäriska förbränningsrum som gav 425 hästkrafter.
Vid slutet av 1960-talet var hästkraftskriget som värst. Det fortsatte
några år in på sjuttiotalet men avbröts hastigt i samband med oljekrisen
1973. |
